Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helsning till Gottland. Poem af Joh. Nybom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och lägga dem som rosor vid din fot,
Så lyckliggjorda, när du tar dem mot.
Om dig man diktar, och om dig man talar
På Norrlands fjell, som uti Yngves salar;
Ty hvilken Nordmö år så glad, så god, så skön,
Som den jungfruliga Furstinnan utaf Sjön?
En helig treklang utaf oskuld, ömhet, fröjd,
Du från din ungdoms ljusa tempelhöjd,
I praktfull offer-eld mot himlen stiger
Och dig åt framtidsdyra pligter viger.
Du sitter sjelf vestal invid din låga,
Hen som din bön och ödmjuk som en fråga.
Din egen lågas djup du icke vet,
Deri beslår din oskulds helighet.
Du sjelf är ömhetens inkarnation ,
Din kärleks morgonrodnad — religion,
Som synes dig med samma gloria smycka,
Som sc’n blir moders-kärlek och den lycka,
Som utaf qvinlig dygd och qvinlig tro
Kan skapa himlar i elt jordisk bo. —
Nu sångmön uti andakt böjer sig
Inför det himmelska, som bor i dig,
Som stigit ned på jorden att försona,
Och derför ofta bär martyrens krona.
Dock — utan klagan, ödmjuk, lyst och mild,
Du kysser törnet; —* som en offrets bHd,
Försakande du genom lifvet’ går
Och glömmer egna, läker andras sår.
Ja, stort och obetvingligt är ditt välde,
Ty du på evighetens grund det ställde,
Så, hafvets dotter, Golllands väna mö>
Du fagra lilja vid din blåa sjö,
I några bäfvande och matta slag
Dig sångmöns hyllning bringar jag i dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
