Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helsning till Gottland. Poem af Joh. Nybom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nu för Eder böjer sig min sång
I vördnad och i kärlek på en gång.
Glöm gerna mig! Jag är en Sangens son,
Vet ej min väg hvarlhdn, ejhvarifrun:
Men göm min sång bland edra minnens skara,
Hon blir så lycklig, om hon der får vara.
EplMog»
Farväl! de tystnat ren, min lutas ljud.
-r-Jag måste gå igen, med denna brud,
Den jag i vaggan fick till skänks af Gud.
Milt enda arf; — behöfver jag väl mer?
Då jag år sorgsen, hon i dunklet ler,
Och faller uti tonklang till mitt hjerla
Och, lik en qvinlig David * Sauls smärta
Hon lullar in i stilla, ljuflig ro,
Och gör ett Eden af vårt lilla bo, ,
Och gör en himmel af var kärleks tro.
Jag älskar henne, hon är öm och god,
Musik det springer uti hennes blod;
Och hon är varm; — som Andalusiens qvinna
Ilon älska kan och brinna, ja nedbrinna
Till offerglöd, om hennes herre vill;
Kanske hon tror det höra sångmön lill:
Dock — ljuf är hon också som Nordens mö;
Ty hon kan Irängta, af sin trängtan dö,
Och lida djupt och tyst, och djupt försaka,
Som ock det höfs en moder och en maka.
Hofspråket hon förslår, men sällan talar;
Ty hon är icke född i gyllne salar:
Vildmarkens barn, hon blott har lärt i skogen,
Hur makan ropar, maken svarar trogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
