Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fallet. Poem af Kiellman-Göranson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyst, hvem kommer der i backen
Ulan hatt och utan tygel?
Vingar fick hon straxt på klacken,
Stadnade vid ryttarns bygel.
Svennen Kol med hvila kinder,
Klufven panna, svärdet slitet;
Döden redan lungan binder;
Men i ögal flammar nitet.
Hvar är Sune? Anna frågar.
Kol bloll pekar matt åt skogen;
Sista gången blicken lågar
Harmsen, sörjande och trogen.
Jag förstår dig, ack, dess värre!
Ingen tröst din blick förunnar.
Att du hämnades din herre,
När han föll, dilt blod förkunnar!
Jernskodd hof ånyo dånar,
Tomma silfverbyglar klinga,
Intet Anna mer förvånar;
Det är Storm med blodig bringa.
Ingen sporre gångarn eggar,
Han går sjelf ändå till Anna,
Och en klagan doft han gnäggar,
Lutande sin stolta panna.
Stum åt detta bud hon nickar,
Blod i mahnens flod hon spårar.
Torra äro hennes blickar,
Ty förtviflan har ej tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
