Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fallet. Poem af Kiellman-Göranson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slilla in i borgen går hon,
Uppför trapporna hon stiger.
Snart på tornets tinnar står hon,
Ser på himmelen och tiger.
Men hon suckar tyst, den arma
Vimpeln sjunka må med släfven!
Herre Jesu, dig förbarma,
Tog du honom, tag mig äfven I
Och hon störtar hufvudstupa —
Tornets gast i gluggen skrattar —
Då uti del svarta, djupa,
Hårdl en jernhand henne fattar.
Men en kyss på munnen bränner,
Och det ljusnar. På sin panna,
Tryggad re’n, en tår hon känner
Och det hviskar: Kära Annal
Herre Jesus! så hon tänker,
Har jag redan hunnit hamnen?
Men en hjelm i qvällsol blänker,
Surie henne bär i famnen.
Sune nyss en stigman slagit,
Hvilken lurat på hans maka.
Han den fallnes fåle tagit,
För att hinna fort tillbaka.
Sunes blick af oro lågar,
Anna hiltar ej på orden;
Men till slut hon sakta frågar:
Är jag än hos dig på jorden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
