Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Det Norske Bondeliv.” Till taflor af Tidemand. Af H. Bjurstén. (Med 2:ne lithogr.) - II. De eensomme Gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckliga, njutande af hemmets fröjd och deras små barns
oskyldiga lekar. I den andra — några år sednare — finna
vi dem sörjande vid en sjuk, kanske döende dotters bädd.
De sjette och sjunde taflorna har konstnären benämdt:
Moderens undervisning och Faderens undervisning. I den
förra se vi den ännu unga och vackra hustrun med en bok i
hand undervisa sina små barn, medan i den sednare fadren
lemnar sonen handledning i nyttiga slöjder.
Natten paa Fjorden — det åttonde stycket — är en
praktfull tafla. Den norske bonden och hans familj har
be-gifvil sig ut på s. k. nattfiske. De medförda blossen kasta
sitt sken öfver de närmaste föremålen. Husfadrens trofasta
och ärliga ansigte, hustruns fromma och milda drag och
barnens raska och lifliga väsende äro i denna nästan underbara
belysning, tecknade med en förvånande sanning och trohet...
Det hela skall icke undgå att väcka beundran äfven hos dem,
som icke äro kännare. Norges natur, såväl som
folk-karak-teren, hafva i Tidemand funnit en värdig tolk . . . och
såsom sådan skall han alltid af sina landsmän erkännas.
Efler den nionde taflan kallad: Den yngste sons afsked,
följer den tionde och sista: De eensomme Gamle.
Vandringen är snart fullbordad. »Börnen paa Saeteren»
slå redan på gränsen af sin lefnad . . . Men hvilken skön,
hvilken tillfredsställande lefnad, såsom Tidemand tecknat den.
En lefnad, full af mödor och arbete . . . men också rik
på förnöjsamhet, gudsfruktan och dygd!
Det är högtidsdag . . . »De eensomme Gamle» synas*
försänkta i en stilla andakt. Gubben, med glasögonen på
näsan, låser ur bibeln — böckernas bok — för sin
följe-slagerska på den långa lefnadsbanan.
Huru mycket hafva de ej också, att vara tacksamma
för mot en mild Försyn! Hur ofta har ej himlens nåd
gjutit frid och tröst i deras sinnen, under vandringen genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
