Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Det Norske Bondeliv.” Till taflor af Tidemand. Af H. Bjurstén. (Med 2:ne lithogr.) - II. De eensomme Gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifvet ... Djupt tacksamma sammanknäppa de sina binder
och böja hufvudet i slilla bön. . ..
Allt ir si lugnt och fridfullt. . . och derlill så stidadt,
fejadt och prydligt i de gamles boning . . . Andaktsfulla
synas de stilla blicka mot det fjerran land, dit de snart skola
hamna, efter att redligen hafva tillryggalagt sin bana härnere.
I denna scen ... i stugans inredning ... i minen hos
gubben, som låser och gumman, som lyssnar till hans ord
har Tidemand visat, att han år hvad fä på sednare tider
varit ... en sann och idealisk målare.
Det 9r äfven denna tafla, som ingifvit Munch följande
nåtta poem, hvarmed vi vilja afsluta vår lilla redogörelse för
de båda Tidemandska plancherna.
De eensomme Gamle.
Der sidde de nu, de gamle To
I eensomme Livöre-Stue,
Nu ere de komne til A ftenroe,
For Natten de icke grue.
De have ärligt udkjämpet sin Strid
Alt efter Fädrelands Maade,
De have havt Glädens og Sorgens Tid,
Sin Deel af Lykke og Vaade.
De saae deres Liv at bäre Frugt
Og Skud fra Stammen at skyde,
Som nu hver for sig kan blomslre smukt
Og egne Vilkaar kan lyde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
