Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planetsystemet, efler Prof. Hanstéen, af A. H. Fock (Med planch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der han hela den af solen upplysta halfsferen mot jorden,
och ser således i båda dessa ställningar ut som en rund
skif-va. En nedre planet är jorden närmast i den nedre
con-junctionen N, och skulle följaktligen då visa sig störst; men
han vänder då den af solen belysta sidan från jorden, liksom
månen vid nyel, och kan derför icke synas. I den öfversta
conjunctionen Ö vänder han deremot hela den upplysta
halfsferen åt jorden, samt har följaktligen utseendet af en rund
men liten lysande skifva. Under sina största elongalioner D
och E har han visserligen ej så stor skenbar diameter som i
den nedre conjunction N, men han vänder hälften af den
upplysta halfsferen åt jorden, och lyser starkast i närheten
af dessa två punkter. När Venus är på den venslra (östra)
sidan om solen såsom i D, går den igenom meridian sednare än
solen, samt visar sig på den veslliga himmelen efter solens
nedgång, den kallas då aftonstjerna; befinner den sig deremot på
högra (veslra) sidan om solen såsom i E, så går den på
morgonen öfver horizonten före solen, och kallas då morgonsljerna.
Om den nedre planetens bana D NE O låge
fullkomligt i samma plan som jordbanan I A, så skulle planeten
hvarje gång i sin nedre conjunction synas midt för solen,
och den skulle visa sig som en svart rund fläck, vandrande
öfver solskifvan från dess venstra till dess högra kant. Men
vi hafva redan förut omnämnt, att planeternas banor göra
små vinklar med jordbanans plan, så att deras ena hälft
ligger öfver och den andra under detsamma, och att
planetbanorna- skära jordbanans plan blott i tvenne punkter, som
kallas noder. Om nu planeten i sin nedra conjunction
antingen befinner sig öfver eller under jordbanans plan, så
står den äfven öfver eller under solen, och synes
derfö-re icke. Men faller vid något tillfälle conjunctionspunkten
N nära en af noderna, då ser man planeten på ofvan
be-skrifna sätt gå framför solskifvan. Dylika förbigångar inträffa
ganska ofta med Mercurius. De tvenne sista skedde den 8
Maj 1845 och den 9 November 1848. Med Venus förekom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
