Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insurgentarméens angrepp på Fredriksstad den 29 September—4 Oktober 1850. (Med lithogr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade stormkolonnerna på Eiderdammen och på Marschlandet;
alla de af danskarne uppförda hindren undanröjdes,
grafvar-ne fylldes med faschiner, stegar och broar lades öfver dem.
Hufvudangreppet riktades mol qvarnskansen, der danskarne
gräft sig in i fördämningen; de stodo som murar, tilldess
fienden kommit dem inom karteschhåll. En hemsk lystnad
herrskade. Imellerlid hade fienden börjat sin kanonad mot
»färjhuset», der ett hjul på en dansk kanon blef
sönderskjutet. Arliileristerna blefvo misslynta. — Det hjelper inte,
karlar, — ropade kapten Sljernholm. — Om också kanonen
ligger på marken, få vi lof att skjuta, ändå! — Kanonen var
snart åter färdig lill tjenst. Nu bröto de danska kanonerna
sin långvariga tystnad och utspydde ett hagel af kartescher;
man sköt så häftigt, att kanonerna måste läskas i hvarje
ögonblick; en af pjeserna vid färjhuset hade vid stridens slut
gjort 200 skott. Fiendens kanonad upphörde vid samma lid,
för att icke anställa någon skada bland holsteinarne.
Danskarne märkte det och trodde, alt (icnden saknade
ammunition. — Nu har han inga kulor mer, — ropade de; — men
hör bara på våra kanoner: de förslå sig på rummeln. — De
stormande kolonnerna trotsade elden; armar och ben flögo åt
alla håll, många störlade i Eidern, drunknade och färgade
vattnet med sill blod. Äfvcn espingolerna och gevären
anställde förstörelse i deras leder, deras förlust blef
oupphör*-ligt allt större; de efterföljande kunde knappt komma ur
fläcken för den mängd, som fallit; hurraropel nalkades.
Kolonnerna vacklade; med de fattade åler mod och rusade
framåt. Jutarne började sjunga »den tappre Landsoldat», och
märkvärdigt nog instämde ilendlliga musikkorpsen.
Fyrverkeri, illumination, musik och sång; i alltsammans låg det
någonting, som tycktes beräknadt på theaterefTekt.
Kommendanten hade lemnat kapten Hoffmann på vestra
sidan och sjelf skyndat genom de brinnande gatorna till
qvarnskansen. En bomb slog ned bredvid honom, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
