Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insurgentarméens angrepp på Fredriksstad den 29 September—4 Oktober 1850. (Med lithogr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Major Voigt, som förde befälet i skansarna, blef på
samma gång med några andra uppmärksam på något, som
utanför bröstvärnet fladdrade i luften; del var fyra på
fördämningen planterade Holsteinska fanor. Den
omständigheten, alt fienden höll sig slilla i grafven och endast fortfor
med sin eld, väckte uppmärksamhet; man ville veta, hvad
ban hade för sig, och löjtnant GQntelberg utsändes med 4
man att rekognoscera. Han kom lyckligt tillbaka, dock
åtföljd af blott en man, och rapporterade, att fienden höll på
att gräfva sig in under vallen. Del förhöll sig så; vallen
var nära genomgräfd. Tornistrarne kaslades i hålet, tyskarne
försökte skjuta undan dem, men lyckades icke. Nu började
striden i all sin vildhet man emot man; tyskarne planterade
en holsteinsk fana på en af dammarna. »Halt en slund!»
ropade en soldal och störtade fanbäraren ned ifrån vallen;
»tysken nu sin graf har funnil!» sjöng han, medan kulorna
hveno och bajoneltstötar omvexlade med kolfslag och sång;
fienden föll i skaror, drunknade eller togs till fånga.
Stormningen hade räckl i halfannan timma.
Danskar-nes ammunition var nära slul; detta var ett förskräckligt
Ögonblick för de kommenderande; men snart kom nytt
förråd. Holsleinarne måsle draga sig tillbaka med förbittring
i hjertat. Återtåget gick för sig under häftig eld från danska
sidan, gevär och espingoler knallade oupphörligt, kanonerna
sköto först med kartescher, sedan med granater. Danskarne
kunde icke låta bli all skjula, faslän officerarne ropade åt
dem all icke öda bort krutet i onödan. De i staden rasande
lågorna belyste den vildaste flykt, ty fienden hade för afsigt
alt afskära danskarne ålertågel och hade allt ifrån
stormlöpningens begynnelse rigtat sina batterier blott mot staden.
Ingen hand rörde sig nu för att släcka. Remonstranlernas
kyrka ramlade nu; länge hade hennes i holländsk stil
uppförda tom rest sig öfver eldhafvet, nu vacklade det och föll.
De danska soldaterna kunde tydligt höra, huru holsteinska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
