Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fregatten Eugenies Jordomsegling åren 1851—53, af N. J. Andersson. (Med träsnitt och en karta)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JO
i hvarje regndroppe, man kan knappast hålla sig
upprätt.
Härifrån gällde det att bryta in i Stilla Oceanen.
Man har, för att segla rund Amerikas sydligaste hörn, att
välja på tvenne vägar. Antingen doublerar man Cap Horn,
eller går man genom Magalhaens sund, som kröker sig
mellan Patagoniens fastland och Eldslandets öar. Den förra
passagen är vådlig; man måste ofta sträcka särdeles
syd-vart, så att stora isberg mötas och den gräsligaste kyla
isar fartygets tackel och sjömännens lemmar; stormar rasa
der som oftast och alltid ytterst våldsamma, och ej sällan
åtgå 6—7 veckor innan man kommer från Atlanten till
Paci-fiken. Färden genom Magalhaens sund är ock äfventyrlig:
vestliga vindar herrska för det mesta, kryssning är nära
omöjlig för farvattnets ytterliga smalhet, tjenliga
ankargrunder äro sparsamma och strömsättningen ytterst våldsam.
Till vår glädje valde vår förträfflige chef, amiral Virgin,
denna sednare passage, hufvudsakligast för att derigenom
bereda naturforskarne tillfälle till värdefulla insamlingar och
iakttagelser. Den 27 Januari 1852 inträdde vi i sundet,
ankrade utanföre det första smala passet, satte midt i
natten med god vind både genom det och det andra (de
tvenne farligaste punkterna!) och ankrade 3:dje dagen vid
Port Famine. Detta var en chilenisk straffkoloni, och helt
nyligen före vår ditkomst hade der ett af dessa dåd blifvit
föröfvadt, åt hvilka blotta tanken ryser. Dervarande fångar
hade rotat sig tillhopa och mördat guvernören och
uppsy-ningsmännen, fasttagit tvenne dit ankommande skepp och
mördat befälhafvaren på det ena och besättningen, samt på
båda begifvit sig bort. Ett från Valparaiso nedsändt
engelskt ångfartyg hade emedlertid knipit det ena samt slagit
brottslingarne i jern, och sednare togs ock det andra af
dessa röfvade skepp. Vid Port Famine sågo vi en del af
fångarne, bevakade af våra marinsoldater, medan kol der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
