Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fregatten Eugenies Jordomsegling åren 1851—53, af N. J. Andersson. (Med träsnitt och en karta)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inlastades på ångfartyget. Att kringsegla Cåp Froward,
Amerikas sydligaste spets, kostade oss ett par dagar under
skarp köld, häftig motvind och kännbara ansträngningar.
Ändtligen lyckades det, och sjelfva Eugenia-dagen, den 10
Februari, tillryggalades sista stycket af det vanfrejdade
sundet, och vi gungade på Stilla hafvets då åtminstone temligen
oroliga böljor.
Så hade vår majestätiskå och snälla Eugenie fullbordat
en passage, som blott ett örlogsfartyg före henne lärer
verkställt, och dermed åt det svenska namnet och den
svenska sjömannaäran vunnit en ny palm, som ej skall förvissna
i de nautiska annalerna. Färden var vågsam, men för oss
åtminstone nöjsam. Den gick än förbi låga, breda slätter
på ömse sidor, än mellan skyhöga, branta, vid kusterna
söndersargade berg. På topparna glänste de hvita
snöfälten, längs sidorne sträckte sig de gnistrande glaciererna,
och i dalarne högt upp intill den eviga snön drogo sig
täta, lummiga, evigt gröna bokskogar. Intet ställe i
verl-den företer så stora och förvånande kontraster, som dessa
trakter. Invid mycket som talar om naturens död, det
organiska lifvets utsläckande, frodas de yppigaste alster
(Fuchsier, Calceolarier) ur växtriket, och i lundarne, i
djupen rör sig en djurverld, som på få ställen eger sin
like (Pappegojor och Honungsfoglar). Allt är ej blott stort
i sina former, hänryckande i sina färger och underbart i
sina bildningar; sällsyntheten af dessa alster förhöjer,
åtminstone för naturforskaren, i betydlig mån deras värde.
Till Chili gick resan skyndsamt En gång sköt
Eugenie derunder fram med 14i knops fart, omsväfvad af
Albatrosser och Capdufvor och omtumlad af Delphiner.
Till Valparaiso ankommo vi den 22 Februari och
qvar-dröjde till den 5 Mars. Staden gör ingalunda skäl för
sitt vackra namn. Den ligger nedanföre en hög, alldeles
kal sandås, bevuxen endast af låga buskar, mellan hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
