Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fregatten Eugenies Jordomsegling åren 1851—53, af N. J. Andersson. (Med träsnitt och en karta)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ker den brungula ylan — allt är Guano, för Peru numera en
lika rik inkomstkälla, som i fordna tider dess lockande
guld-grufvor. — Utanför Gallao låg fregatten ankrad från den 15ide
till den 48:de Mars. Det är, som nyss nämndes, Perus
hufvudstapelort, en föga ansenlig stad, utmärktast för det
härvarande starka fästet, med hvars fall Spaniens välde i
Södra America ock ramlade. Härifrån går en jernväg af
ungefär en mils längd öfver den af en sakta rinnande flod
bevattnade ytterst bördiga slätt, som breder sig från
Cordil-lernas sista utskott till hafskusten, och vid hvars öfra gräns
det stolta Lima, soldyrkans fordna, en bleknad prakts
nuvarande säte är beläget. De glimmande kupolerna, de mot
himlen pekande tornen, de hvitglänsande husen, de
rundade löfhvalfven från talrika och praktfulla trädgårdar gifva
Lima redan på afstånd ett imposant utseende; och inträder
man i dess vackra, med gröna trädgaller för fönstren,
al-fresco-målade väggar och blomsterprydda gårdar försedda
hus, inom dess med alla Europas industrialsier och
lyxartiklar fournerade smakfulla butiker, inom dess af de
finaste trädsniderier, de värdefullaste målningar, de
massivaste silfver- och guld-beläten sirade kyrkor, och ser den
sprittande lifliga befolkningen, hör deras muntra samfärdsel
och är vittne till det glada lifvet på gator och platser —
så skall man bifalla den benämning, som är gifven åt detta
de stora Incas’ stolta säte: Amerikas Paris. — Dock
hvi-lar verkligen öfver det hela, särdeles den på gamla
minnesmärken rika nejden, en mystisk gloria, mera af
försvunnen storhet än qvardröjande glans, och man känner att man
trampar en jord, hvar vid många af mensklighetens största,
underbaraste minnen knyta sig.
Eugenie framgick nu till Guayaquil i republiken
Ecuador, några få grader söder om sequatorn. Vid inloppet till
den vik, hvari utfaller den flod, derinvid staden är
belägen, möttes vi af en Hamburgerskeppare, som omtalade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
