Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fregatten Eugenies Jordomsegling åren 1851—53, af N. J. Andersson. (Med träsnitt och en karta)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i farvattnet befanns ett sjöröfvarefartyg* Båtar utsattes och
bemannades nu, men de framhunno ej den dagen, utan först
på den följande framseglade fregatten sjelf intill Georges—
Howland (så hette skeppet) och tog det i besittning. Der
fanns då blott en man om bord, som förtäljde, att skeppet
var en nordamerikansk hvalfiskfångare, att, då det anlupit
Galapagos-öarne, dess kapten och besättning blifvit narrade
i land och mördade af der varande lilla straffkoloni, att
röfrarne bemäktigat sig skeppet, farit emot amerikanska
kusten och uppbragt en liten skonert, hvars 23 passagerare
de ock barbariskt mördat, men att de vid åsynen af fregatten
flytt i land i sina båtar. De grepos ock påföljande dagen
och arkebuserades genast. Hufvudmannen var en f. d.
öf-verste vid namn Brione. Skeppet fördes af våra matroser
upp till Guayaquil och lemnades i nordamerikanska
konsulns vård.
Finge man föjja våra svenska begrepp, så skulle man
kalla Guayaquil en ansenlig uppstad. Den ligger nemligen
vid en visserligen mycket bred, men också särdeles grund
flod, och vid dess skeppsbro synas just icke många
handelsfartyg, ehuru den i staten Ecuador är den förnämsta
handelsstaden. Deremot cirkulerar på denna flod,
synnerligast om morgnarna då ebben faller ut, en så stor massa
af båtar, som från det öfre landet nedföra timmer, frukter,
kakao och alla i ett tropiskt klimat möjliga alster, att floden
då ser ut som en marknadsväg, och, skeppsbron är
fullpac-kad af handlande menniskor. Hettan om dagen är gräslig;
blott på qvällar och morgnar kan man röra sig ute. Vi
voro nu der i regntiden, och straxt på eftermiddagarne
öppnade sig sannerligen himmelens fönster och regnet
nedfor-sade, förvandlande gatorna inom ett ögonblick till ett slags
kanaler. Förmiddagarne var vädret vackert och klart, och
då kunde man längst bort mot horizonten se det jettelika
Chimborazzo, stående som en gigantisk käggla uppe på Cor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
