Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordstjernan. (Poem efter Erik Bögh, från danskan av Wilhelmina)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordbo, det är Täraritellan!
Är det sådant lif i Norden?
Blif i Södern, se Neapel!
Se allt skönt, allt stort det gömmer.
Tror du väl att himlen straffar
Dig, för det du Norden glömmer?
Vet du om din flicka lönar
Din försakelse ... din möda?
Tror du hon, i köldens rike,
Kan som Söderns dotter glöda?
Se Vesuv! Djupt i dess inre
Evigt, evigt brinner flamman —
Ej den släckes, ej den dämpas,
Om än klippan störtar samman.
Och en lika evig låga
Brinner här i flickans hjerta:
Den är hennes själ och tanka,
Den är hennes fröjd och smärta.”
Och sig sjelf, sitt lif, sin himmel
Offrar hon åt denna flamma.
Lefva är ju blott att älska
Död och glömska är det samma.”
Så den sköna sakta slutar.
Tårar hennes stämma qväfva.
Läppen tystnar. Ack 1 men qvalet
Synes i dess blickar bäfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
