Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordstjernan. (Poem efter Erik Bögh, från danskan av Wilhelmina)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rörd den unge konstnärn trycker
Hennes hand. Mot nattlig himmel
Pekar han: der står en stjerna
Ensam hland de andras hvimmel.
”Ser du”— sad’ han — "Nordens stjerna.
Den står fast, om andra vika.
Fast som den är nordisk kärlek:
Nordisk mö kan icke svika.”
Hår han tystnar; men sitt anlet
Hastigt vid hans bröst hon gömmer.
— Nordbo, du har varit älskad,
Om än hon sin ed förglömmer.
Fly! . . . farväl! Ej mer vi mötas.
Blöd, mitt hjerta! ... du må bristal
— Tyst! — der ljöd en kyss i lunden —
En — den första och den sista.
2.
I de friska lindars skugga,
På en treflig mos sbänk sitter
Här en mö i stilla slummer
Vaggad, utaf fåglars qvitter.
Pannans snö och kindens rosor
Skuggas af den hvita armen;
Rika, mjuka gyllne lockar
Ounga på den fulla barmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
