Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kortleken. Berättelse af R....n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spegel,- och trodde mig numera icke behöfva blygas för
mig sjelf. Nu kan jag ock utan att rodna säga, alt jag då
var en rätt hygglig, nästan ståtlig yngling — och min högsta
önskan var att den sköna Rachel måtte finna mig så.
Då jag nu åter inställde mig hos herr Meijer och min
far, såg jag, att den förre med välbehag betraktade mig.
Aftonmåltiden var inburen och äfven Rachel infann sig.
Men om jag förut funnit henne skön i den dammiga
res-drägten, så syntes hon mig nu tio gånger skönare. Blott
en enda gång märkte jag att hon fästade sitt öga på mig,
men vände det genast utan all förlägenhet bort, då min
blick mötte hennes. För öfrigt visade hon mig alldeles
ingen uppmärksamhet. Jag tillstår att detta förtröt,
smärtade mig; det syntes förråda, att jag var henne fullkomligt
likgillig och att herr Meijer för henne icke omnämt hela
saken. Naturligtvis måste jag ånyo tro, att allt bloli varit
ett skämt; men å andra sidan låg ett så eget uttryck i hans
blickar och ord, då han talade till mig, något så värdigt,
allvarligt, alt jag åter sade mig: ”saken är ännu icke slut”,
och den var det icke heller.
Aftonmåltiden var enkel: bröd, smör, ost, ägg, mjölk,
kall skinka och hare. Den unga damen åt obetydligt och
jag ännu mindre, ty ifrån hvilken sida jag än betraktade
saken, oroade den mig nära till döds. Var det den gamle
mannens allvar, så afskräckte mig tanken, att gifta mig med
ett fruntimmer, som på visst sätt blifvit mig påtrugadt och
som jag aldrig förut sett och alls icke kände. Var det
åler blott skämt, så var tanken lika plågsam, att förlora
ett så skönt och älskligt väsende. I mitt arma hufvud gick
allt omkring och den ena tanken uppstod qvalfullare än
den andra.
Efter måltiden föreslog mig herr Meijer, att med honom
göra en kort promenad i det sköna Augusti-månskenet och
qvarlcmna den unga damen hos min far, hvars välvilja hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
