Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kortleken. Berättelse af R....n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redaa vunnit. Vi gingo inåt skogen, men snart stannade
den gamle mannen och sade:
”Nå, kära Ivarsen, ni har nu sett flickan, som jag
utsett till er maka, behagar hon er?”
”Denna fråga låter sig icke så lätt besvara”, sade jag.
”Hon är väl del skönaste fruntimmer jag någonsin sett,
men skönhet allena är icke nog för en hustru, och för att
fälla något vidare omdöme fordras tid.”
”Huru lång tid behöfver ni dertill?” frågade han.
”Det kan jag icke på förhand bestämma.”
”Tror ni två veckor vara tillräckliga, för att fatta ett
sådant omdöme?”
”Det beror på omständigheterna”, sade jag. ”Några
menniskor genomskåda vi under första timman. Jag hörer
till dessa. Med andra åter kunna vi sammanlefva hela år,
och de äro dock för oss lika fremmande, som första dagen.”
”Det är egentligen”, svarade han, ”den persons egen
skull, som med seende ögon icke vill se och med hörande
öron icke höra hvad man har framför sig. Men vi befinna
oss icke i en så brydsam belägenhet. Rachel är lätt att
utforska. Jag vill qvarlemna henne här två veckor, och det
torde vara tillräckligt att göra er bekanta med hvarandra.”
”Är det då verkligen ert allvar?” frågade jag.
”Verkligen”, svarade han, ”men er fråga ar naturlig,
ni finner mitt förfarande underligt, och bedömdt på vanligt
sätt, är det ock besynnerligt. Men å min sida har aldrig
någon handling varit bättre öfverlagd. Jag är flickans
förmyndare, och hon är, som jag förut nämnt, dotter af en
afliden kär vän till mig, som anförtrodde mig henne. Jag
har som den ömmaste far vårdat och bemött henne och vill
dcrföre i en god, redlig och ädel man gifva henne ett stöd,
en beskyddare. Jag är gammal, lefver kanhända icke länge,
är en irrande menniska, utan någon bestämd bostad, och
förmår äfven icke alltid välja det bästa. Men i er, käre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
