Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kortleken. Berättelse af R....n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivarsen, har jag funnit den man, som jag for det älskade
barnet sökte. Som ni sjelf sade, att ni var lätt att utforska,
så upptäckte jag, med min verldserfarenhet, genast edra
goda egenskaper och utsåg er till Rachels make; likväl vet
hon ännu icke det minsta om denna min afsigt. Som jag
trott mig finna, har ni icke heller meddelat er far något
om vårt samtal. Kanhända handlade ni i delta fall försigtigt,
ehuru jag i allmänhet icke gillar hemligheter emellan
föräldrar och barn. Rachel skall alltså hos er tillbringa fjorton
dagar. Snart hoppas jag J skolen bli bekanta med
hvarandra, sympatisera — och alla svårigheter häfna!”
Detta var hufvudinnehållet af vårt samtal. Jag anmärkte
dock, under det vi hemvände, att det förekom mig högst
besynnerligt, att man för en så bildad ung dam icke hellre
i någon stad sökt en man, hvilken genom sin uppfostran
och ställning varit mera passande för henne, än jag. Denna
fråga besvarade han något undvikande, men dock så bestämdt,
att jag, fastän icke tillfredsställd, dock bragtes till tystnad.
”Er anmärkning är ganska riklig”, sade han. ”De fleste
skulle för detta barn föredragit en bildad och rik stadsbo.
Men jag känner Rachel och vill tillfredsställa hennes hjerta,
som blott har känsla för det enkla och goda. Jag söker
för henne en verklig man — icke en verldsman, en sprätt
. . . en redlig, dygdig yngling — icke en beräknande
köpman, som anser hustrun för en vara, hvilken han
uppskattar efter den vinst den medförer.”
Ännu samma afton, sedan Rachel begifvit sig till hvila,
bad herr Meijer min far tillåta hans pupill, att hos oss
qvardröja omkring fjorton dagar, under det att han begaf
sig till Bergen, för att söka en man, hos hvilken han hade
att inkassera en fordran. Han ville icke föra den unga
flickan med sig på denna besvärliga färd öfver de branta
bergen — och han framställde saken så naturlig, att min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
