Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kortleken. Berättelse af R....n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag visste icke i min förvirring bvad jag skulle svara.
Ändtligen frågade jag dock:
”Vill ni lemna oss så?”
”Det vill jag,” svarade han.
”Men på hvad sätt? Ämnar ni begifva er på någon
farkost nedefter Glommen?”
”Möjligt,” svarade han leende, och fortfor sedan, efter
en kort paus:
”Det är svårt att bestämma, huru en menniska fort*
skaffas, då hon lemnar verlden, och en sådan resa ämnar
jag verkligen företaga. Lifvet är ett ovisst, bedrägligt ting,
och likväl kunna de flesta menniskor icke få nog deraf.
Jag har en annan åsigt, — har redan erfarit för mycket
deraf, — och då jag icke vidare duger för lifvet, lemnar
jag det. Jag har träffat mina förberedelser, min
verksamhet är slut, och ni skall, som jag lofvat, blifva min
arfvinge.”
Jag afbröt ifrigt, för att betaga honom dessa tankar;
men han fortfor:
”Ni borde icke nu afbryta mig. Tiden är för mig
af-mält, och man borde låta mig njuta den. Då jag är borta,
kan ni tänka och säga hvad ni vill. . . . Men förstår ni
icke, livad jag ämnar?”
”Store Gud! — Skulle ni vilja afhända er lifvet?”
svarade jag bäfvande.
”Ja, Ivar, men ni bleknar och darrar, som gällde det
ert eget lif,” sade han leende.
Jag stod stum, förfärad, men frågade ändtligen, huru
han kommit på en så ryslig tanke.
Det är en lång historia och ett beslut, som ni lika lätt
kan fatta af tio ord, som af tusende. Låt det vara nog,
då jag säger er, alt jag är lefnadstrött, lefnadsmätt. Hvarje
ögonblick, jag längre lefde, skulle förödmjuka, förne<jra mig.
Jag har egt en nästan furstlig förmögenhet. Jag egde ljust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
