Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kortleken. Berättelse af R....n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ni är en god och from man, men kan icke förhindra
min sista resa. Farväl 1”
Vid dessa ord kastade han bort pistolen, och sig sjelf,
utan att jag kunde hindra det, ifrån den höga och branta
klippstranden ned i det böljande vattnet.
Bedröfvad skyndade jag till platsen, der han stått, och
då jag något återfått besinning, störtade jag ögonblickligt
efter honom i de forssande böljorna. Simma och dyka
kunde jag, och sökte så länge omkring under vattnet, till
dess jag icke längre förmådde dermed uthärda. Genom
den starka strömmen, åt hvilken han ulan motstånd
öfver-lemnat sig, hade han blifvit så hastigt bortryckt, att alla
mina bemödanden och ansträngningar blefvo fruktlösa. Då
jag åter genomvåt steg upp på stranden, såg jag hans hatt
flyta emellan vassen vid vattenkanten. Jag ryste, jag
för-tviflade; den gamle, olycklige mannen hade verkligen
an-trädt sin sista resa.’
Och med darrande steg anträdde äfven jag min
hemvandring. Det uppträde, som mölte mig vid hemkomsten,
vill jag ej söka beskrifva. Rachel hade under min
frånvaro, på bordet i det rum, hvilket den olycklige
sjelfmör-daren bebott, funnit hans guldur, hans dyrbara snusdosa
och en liten börs fylld med dukater. . . .
Min berättelse är härmed slut, unge herre. Ni har
sett min maka, och den olycklige Meijer irrade sig icke, då
han förutsade, alt Rachel skulle linna sig lycklig vid min
sida. Hon säger mig det ännu alllid suckaude, efter tolf
års ljuf förening, och mig har hon gjort till den
lyckligaste ibland dödlige. Hon blir endast vemodig då hon
stundom ser på korten; men då hon, genom den ständiga
erinringen om den olycklige och hans rysliga slut, hoppas
varna vår son, så fogar hon sig tåligt deruti, och hvad gör
icke en mor för sitt barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
