Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kortleken. Berättelse af R....n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyg, och jag vill för dem varna er. Tag dem, förvara dem,
men icke för att med dem spela, utan må de tjena er och
edra barn till afskräckande varning. Berätta de senare, hvad
jag meddelat er, och gör dem tidigt bekanta med den
hotande faran. . . . Men lemna mig nul Farväl, älskade vän!
jag ser att min dosa är tömdi . . .”
Han gaf mig nu korten, tillika med den lilla
silfver-dosan, ur hvilken han tog och nedsväljde den sista kulan.
Då jag tillbakavisade dosan, log han vemodigt och sade:
”Hvarföre icke? Den innehåller nu mera icke döfvande
opium, och ni kan dock icke ändra min orubbliga föresats.”
Då jag förblef vid min vägran, vände han sig om och
gick hastigt ned åt Glommen. Jag följde och sökte till—
bakahålla honom, men han slet sig lös med obegriplig styrka,
och jag märkte att hans ögon nu antagit en egen vild glans.
Det hade äfven icke undfallit mig, att den sista kulan han
nedsväljde var mer än dubbelt större än de förra, och alt
dosan, som nu var lom, aftonen förut ännu innehållit en
mängd af dessa piller.
Vi hade nu uppnått slranden, — han såg på mig skarpt
och ropade:
”Ni måste nu lemna mig! Gå hem till er väntande maka;
hon skall öfverlemna er briljanter na, ni vunnit, och
handlingar, som berättiga er att hos en säker handelsfirma i
Christiania lyfta Rachel och er tillhöriga tjugolusende
specie-daler.”
”Jag kan omöjligt lemna er,” ropade jag, ”omöjligt, i
ett ögonblick då ni är så upprörd.”
Han vände sig om och sprang häftigt emot vattnet,
och jag, Öfvertygad att han skulle störta sig i det, skyndade
efter ut på klippan för att återhålla honom. Men i samma
Ögonblick jag ville fatta honom, riktade han plötsligt en för
mig hittills dold pistol emot mitt hufvud. Jag ryggade
tillbaka, och han ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
