Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 1. Två Bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi räkna i dag den 2 Augusti.»
»Jaså, såja, nånå, förstår piken. — En sådan satans
pojke, jag undrar hvad han nu ämnar ta sig till, utan
pengar som han är. Han slår väl ihjel någon på vägen,
plundrar någon resande och tar hus i Californien. Herre Gud,
om han ändå vore min son, så visst som han nu är ett
hittebarn. Tänk, Lars Erik, tänk om de ändå en vacker
dag ville komma och säga mig, att Ingrid hade rymt, rymt
med Rolf.»
»Så oförståndigt du talar, du uppskattar inte värdet
hos din Ingrid. Hennes milda, stilla väsende är som en
spegelklar insjö, i hvilken himlen och friden ser sin bild.
Alla dina pojkaktiga stenkast lemna blott efter sig lätta
bortdöende ringar på ytan, de framkalla inga stormvågor, de
grumla inte den kristallklara böljan, dertill är hon alldeles
för djup.»
»Ah, du förvånar mig, min kära Lars Erik, en så
lång och så poetisk harang har jag inte hört från dig sedan
Upsalatiden. Nå, nå, jag vet att du lägger an på att draga
Ingrids hjerta till dig. Hennes eldfängde, orolige far passar
inte rätt för henne; hon fattar inte hans drömmar, hon
svindlar för hans högtfladdrande idéer. Annat är det med
hennes farbror, han är skapad efter samma linealmått som
hon sjelf, hans tankar kunna uträknas med algebra, hela
hans lif är en skrifbok, ntan minsta fläck, plump eller kråka
och der skrifvaren intet enda ögonblick glömt att hålla sig
vid marginalen.»
Kammarrådet ihällde under tystnad ännu en kopp the,
som framkallade i den varma aftonen ett garnitur af
svett-perlor på hans något långväxta näsa. Brukspatronen slog i
sig ett glas vin och vatten, sög några ögonblick på isbitarna
glaset och fortsatte:
»Hör på, Lars Erik, det kommer på mig ibland i
nattens ensliga timmar en skuggning till misstänksamhet; det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
