Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 1. Två Bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hon vakade och ansträngde sig, tvärt emot läkarens
förbud, under lilla Ingrids farliga sjukdom, räddade sitt barn
och bäddade sin egen graf. En förlåtlig egoism, tycker jag,
Mathias.
»Nå, jag må säga, ska jag då aldrig kunna nämna
Emilias namn, utan att se dig rodna ända upp till
öron-snibbarne, ett femtiofemårigt kammarråd rodna som en
femton års gymnasist! Lars Erik! Lars Erik! Du var kär i
min salig hustru.
»An se’n? Det vet du, det fick du veta första
årsdagen efter hennes död; men — det visste aldrig hon.»
»Ar det säkert det, Lars Erik? Qvinnan är en gåta
och egoismen regerar verlden. Se på mig, Lars Erik. Har
du märkt huru Ingrid, medan hennes anlete återkallar
modrens kära, ljufva drag, i hela sitt väsende tyckes taga dig,
blott dig till förebild; har du märkt, huru hon liksom hos
dig söker en fristad mot sin fars obändiga lynne, huru hon
döljer sina tårar bakom din rygg, och huru hennes karaktär
liknar din, troget som det röda sigillet liknar det gråa
stål-signetet?»
»An se’n?»
Brukspatronen hade stigit upp, hans ögon flammade,
de tycktes vilja borra sig ned till minsta vrå i
kammarrådets hjerta; hans kinder blossade och bröstet flämtade
tungt.
»An se’n? Yisa mig någonting rent, någonting heligt
under solen; visa mig ett menniskohjerta, i livilket aldrig
lustgårdsormen smugit sig in för kortare eller längre
stunder. Lars Erik, se mig stadigt i ögonen! Vill du att jag
skall kläda i ord mina nätters galna drömmar, besudla mina
läppar med en fråga, hvars besvarande, om det vore ett echo
af mina misstankar, skulle kunna slita i trasor mitt stackars
skröpliga förnuft. Och ändå måste jag tala, tala i gåtor;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
