Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 2. Hittebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon bad nu under strömmande tårar om ett lån, för att i
rättan tid kunna hinna till ångbåten. Hennes blygsamhet
tillät henne icke mottaga brukspatronens bjudning att
gästa i hans hus öfver natten; deremot tackade hon för
hans anbud af skjuts in till staden, och försedd med en
gåfva af femtio riksdaler begaf hon sig om några minuter
åter på väg.
Brukspatronen kunde ej tillfredsställa sin unga hustrus
förlåtliga nyfikenhet med mera än det förtroende, han sjelf
mottagit, och initialerna F. och K. blefvo under aftonens
lopp föremål för många gissningar. Kammarrådet menade
emellertid, att den der fröken möjligen kunde vara en
äfven-tyrerska, och att Mathias’ goda lijerta och tanklösa snabbhet
i att lijelpa troligen återigen kostat honom några riksdaler,
som icke skulle falla i god jord.
»Nej, ett sådant ansigte, en sådan sinnesrörelse, en
sådan skygg blyghet, en sådan ångest vid bekännelsen af
hennes vanheder, och sådana strömmar af tårar kunna icke
ljuga», bedyrade brukspatronen, och hans unga hustru tackade
honom med en varm kyss för hans goda tanke om qvinnari.
Följande morgon gjorde de båda bröderna i god tid en
promenad bort till en vacker ekkulle, några bösshåll från
bruket, för att derifrån Öfverse en större nyodling. De satte
sig utanför en gammal förfallen lada, hvars dörr var stängd
med en grof bånge, och Mathias meddelade just brodrcn sitt
beslut att med snaraste låta nedrifva det gamla rucklet, då
ett barns högljudda snyftning trängde till deras öron. De
borttogo stängslet, öppnade dörren och funno på en
halm-kärfve en liten bildskön, mörklockig gosse, omkring sex år
gammal, och som skälfvande i alla lemmar betraktade de
båda inträdande.
»Nej, skär inte halsen af mig», bad den lille, snyftande,
jag ska tiga, jag ska inte skrika, ingen ska få veta att
mamma lagt mig här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
