Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 2. Hittebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande i Upsala gaf sig tillkänna egentligen genom de
vältaliga räkningar, som presenterades fosterfadren.
Den unge vindböjteln, som vuxit upp till en kraftfull,
vacker yngling på tjugu år, tillbringade numera sitt lif
uteslutande på Rödvalla; han var fosterfadrens trogne
följeslagare på jagt och fiske, och hade så förstått att tillvinna
sig dennes tillgifvenhet, att man i allmänhet ansåg
Brukspatron Elgensvärd hålla mera af fostersonen än sin egen
dotter.
Det var morgonen efter den aftonscen vid thebordet,
hvarmed vi börjat vår berättelse. Brukspatronen och Ingrid
voro allena i salongen, och den förre hade fördjupat sig i
Rolfs stora ritportfölj.
»Nej, men Ingrid lilla, kom hit och se på den här
skizzen af Rolf Öfver vårt äfventyr på andjagten i fjol. Ser
du sådan rörlighet hos figurerna, sådan genomskinlighet i
vattnet, se sådana skyar, sådan himmel. — Rolf blir
be-stämdt en stor artist eller också har jag ögon och omdöme
som en nittonårig backstugusittare.
Om bara pappa kunde hindra honom från hans så
ofta påkommande irrfärder in till staden. Jag har hört
hviskas om orgier och bachanalier med baronerna på
Orn-tofta och några andra af provinsens odjur, jag har hört
historier, som jag ryser för att omtala.
Lars Eriks historier, ja, hans nyktra ögon tycka sig se
en jättebål »Trafalgar» hvar gång aftonrodnan färgar viken
derborta.
Det är dock tid på att Rolfs lättsinne icke längre
tillskrifves pojkåren, han är snart man, och vår Herre har
begåfvat honom med lysande anlag för något utmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
