Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 2. Hittebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nå, så öfvertag då du min role som skolmästare, du
har alltid i den vägen haft större fallenhet än jag, och du
är den enda, som har makt Öfver Eolf, då hans Saulslynne
kommer öfver honom. Om du icke vore ett stycke granit,
min kära Ingrid, skulle jag sannerligen ibland tro, att Eolf
förälskat sig i dig, ty du får behandla honom alldeles som
du behandlade Ali i barnaåren, och jag är säker på att om
du rycker honom i ena örat, så vänder han, som Ali, andra
örat till.»
En sällsynt gäst på Ingrids kind, en purpurrodnad,
flög med blixtens fart Öfver hennes allvarliga drag, men
lemnade dem lika snabbt, likasom af fruktan för det
fridlysta området.
Den hade dock blifvit observerad af hennes far.
»Ingrid, min flicka, min snälla flicka, mitt älskade
barn, såg jag rätt, hörde jag rätt? En rodnad och en
liten suck, hvabefalls? Nej, slå inte ned Ögonen, du brukar
ju frimodigt se hela ver Iden ända in i pupillerna. Skulle
det vara möjligt, skulle min käraste önskan, en önskan så
ljuf, att jag knappt vågat hviska den för mig sjelf, skulle
den kunna gå i fullbordan? Skulle du kunna hålla af Eolf
mera än som bror, skulle du kunna bli hans goda genius,
tillintetgöra hans lättsinne, göra honom till en stadgad man,
och mig till den lyckligaste far, som nånsin gråtit af glädje
Öfver sina barns sällhet.»
Ingrid hade återvunnit sin sjelfbeherrskning, om just
icke sitt lugn, hon såg på sin far med de stora kloka
ögonen och talade så sakta, så långsamt, som om hon vägde
livart ord på guldvigt. Kanske var hon, den ärliga,
ren-lijertade flickan, för första gången i delo med sitt samvete
om rätt och orätt om lögn och sanning.
»Eolf är den vackraste, den ståtligaste unge man jag
sett, Eolf är min bror, och jag skulle vilja ge mitt lif, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
