Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 2. Hittebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp mig, skicka mig inga pengar, ty jag sänder dem
tillbaka. Min lilla talang skall lifnära mig, och
tiggarqvin-nan, som jag söker. O min moder, du trolösa, hjertlösa,
hvar döljer du dig? Gifve Gud att jag visste dig, försonad
med den himmel, hvars första naturlag du så gränslöst
hänat, djupt djupt ned i mullen. — Farväl, du ädle, hvars
faderliga kärlek kräfver bättre lön än den jag hittills gifvit
dig. Farväl, Ingrid, ack, att jag lyssnat till dina många
vänliga, systerliga råd, men mitt mödernearf, dämonen i min
själ, hväste högre än min goda engels hviskning. J, båda,,
mina käraste på jorden, tänken med mildhet på
den förförde, förstörde, förtviflande
Rolf.»
Ingrid hade slutat läsningen, hon sjönk ned till
golf-vet, gömde ansigtet i sina händer och lutade sitt hufvud
mot fadrens knän. En häftig ström af tårar, sådan
Brukspatronen icke sett den sedan hennes moder dog, afledde
våldsamheten af de känslor, som ville spränga hennes bröst.
Fadren lät henne gråta ut, hans hjerta fröjdades åt dessa
budbärare om en själ, som han hittills trott vara gjuten af
bronz. Bildstoden hade fått lif, Galathea rörde sina lemmar.
»Stackars, stackars, stackars Rolf!» liviskade Ingrid
knappt hörbart. Fadren lyfte sakta upp hennes hufvud,
så att deras ögon möttes. Dessa stora, kloka, vackra, blåa
ögon, hvart hade deras lugna blick tagit vägen? I tårarnas
kristallskimmer glänste de nu med nästan öfverjordisk glans»
Ack, en själ som brutit sin förtrollning, en ande, hvars
vingar blifvit lösta af kärleken, låg afslöjad i denna blick.
Men hvilken kärlek? Det var en moders, som första
gången trycker sitt nyfödda barn till sitt bröst, men detta barn
är ett missfoster; det var flickans, som, famnande sin
älskling, plötsligen upptäcker på hans arm galerslafvens märke.
Endast Ingrid, endast den snabbtänkta kärleken kunde
fatta meningen med paketet till »gamla mjölnare-Karin.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
