Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 2. Hittebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att rädda honom ur det förderf, hvartill han rusar, men att
— bli — hans hustru — det — det — — »
En af bruksbokhållarne afbröt henne genom
framlem-nandet af ett bref, som herr Rolf föregående afton gifvit
till skogvaktaren, hvilken bodde vid Rödvallas gränsskilnad,
med befallning att bringa det först i dag till Brukspatronen.
Mathias bröt och läste med otålighet. Ådrorna svällde i
hans panna, hans fingrar skälfde; — han lemnade brefvet
åt Ingrid. »Du kan spara dig ditt svar, ty känner jag
Rolf rätt, så återser du honom aldrig.» Ingrid läste:
»Min ädle fosterfar!
Jag flyr från ditt hus för andra gången, men denna
gång skall jag ha mod att aldrig återvända. Jag vill rycka
mig lös ur hvirfveln af det lättsinne, hvaruti min svaghet
störtat mig. Din mer än faderliga godhet har gjort mig
till ett bortskämdt barn, en veklig, sedeförderfvad yngling.
Nöden och ödets pröfningar skola härda mig och återgifva
min själ dess spänstighet. En obetvinglig längtan att
uppsöka min mor har gripit mig, jag skall leta upp henne,
dolde hon sig ock som mullvaden i lastens eller olyckans
uslaste kyffen, jag skall återväcka hos henne naturens
skendöda röst, och kräfva kärlek ur ett förhärdadt modershjerta.
Och ändå fruktar jag detta möte, ty den känsla jag ännu
hyser för den eländiga, som kunde förspilla, kunde lemna
åt hunger och dödsångest den varelse hon gifvit lifvet,
denna känsla liknar mera hat än kärlek. Men efter kärlek
törstar hela mitt väsende, en faders ömhet en systers —
godhet är för litet för min trängtan. Tacka alla, som
visat mig välvilja; lemna det paket, som ligger i mitt
skrif-bord, till gamla mjölnar-Karin. Och gif du å mina vägnar
Ingrid min broderliga — grymma ord, det stinger mitt
hjerta med ormgadd — min broderliga kyss, hennes
panna är för ren att besudlas af mina läppar. Sök inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
