Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 4. »Une noce» - 5. Tre år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sterson en — vilde, som anar Gud, böjer knä för det sköna
och ädla, men böjer slafviskt sitt hufvud för alla sina egna
lidelser.»
Brukspatronen nedslog sina ögon inför »träbelätet.»
Man skrifver med nålstygn det, som skall läsas af den
blinde. Ja, med tusende nålstygn stod det skrifvet denna
stund i Mathias’ hjerta: »O, hvad du gjort orätt! o, hvad
du varit blind!» Men öfver hans läppar flödade hans vrede
i utropen: »Den otacksamme! Den hjertlöse!»— »Jag skall
skicka honom en vexel på 10,000 francs, och sedan vill
jag aldrig återse honom. Det skall bli det enda sätt
hvarpå jag hämnas oförrätterna i detta infama bref.»
»Då vet jag ett bättre sätt, min far.»
»Nå, så säg, min flicka.»
Sköterskan bar i detta ögonblick Rolfs lilla dotter
genom rummet. Barnet sträckte armarna mot Ingrid, och
Ingrid lade den späda vid sitt bröst.
Vi ska söka uppfostra lilla Elin till en ädel och from
qvinna; vi ska lära henne att bedja för sin olycklige far,
och vi ska aldrig låta henne glömma, att hon skapades till
Guds men ej till menniskors beläte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
