Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 5. Tre år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Der ha vi honom, der ha vi Rolf!» ljöd det i chorus
från en tropp unga eleganter, på hvilkas rodnande kinder
och pannor minnet af en glad frukost strålade som. en
aftonsol. »Fan, livad han ser bra ut, ser ut som en Romare!»
»Han har allt blifvit gammal,» menade ordföranden i
sällskapet »Botten opp.» Låt mig se, han har varit borta
nu i tre år, han är således bara tjugutre år, men nog fan
ser han ut att vara tjuguåtta, likavisst som jag ser ut att
vara trettio.»
»Italiens varma klimat gör en gammal i förtid,»
anmärkte klubbmästaren Skoglar.
»Och Italienskornas kärlek bleker äfven de rosenrödaste
kinder,» tilläde ryttmästaren P. med en min af reseerfarenhet.
»Välkommen, Rolf, välkommen storrymmare!
välkommen Romare! välkommen Rafael, Murillo, Correggio!»
Man omslöt Rolf på alla sidor, kramade hans händer
och klappade hans axlar.
»Ser du!» utropade baron Uno med en storartad gest.
»Bottenopparne äro trogne i lif och död. Så fort jag nämnde
om din återkomst samlades vi alla till frukost, och nu
väntar oss middagsbordet ute på »Hasselbacken.» Händelsen
gjorde att sex af dina trogne voro som resande
sammanförde i Stockholm.»
»Kanske du är bjuden till middag hos brukspatron
Elgeusvärd; då kan jag säga dig lians adress?» — Det var
Skoglar, som gjorde denna satiriska fråga. Han kände
alltför väl till brytningen mellan Rolf och fosterfadren.
»Hur lefver verlden med det gamla tjurhufvudet ?»
frågade Rolf med dyster blick. »Alltsedan han skickade mig
för två år sedan sin grandiosa allmosa på tiotusen francs,
och förklarade alla band oss emellan upplösta för evigt, så
har jag inte liört af honom. Jag sände honom naturligtvis
pengarna tillbaka och har sedan dess lefvat på min talang,
eländigt ibland, furstligt ibland, men alltid fri och oberoende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
