Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 6. ”Sibyllan”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spelade med, för att imponera på Rolf, som med ett
satiriskt löje betraktade anorlningen af det hela. En qvinna
mellan fyrtio och femtio år, och i hvars ansigte ännu
gömdes många spår af försvunnen skönhet, inträdde, klädd i en
fantastisk ziguenarkostym, med nakna armar och med en, af
en tjock bronzkedja smyckad, hals, hvars plastiska rundning
ännu köpslog om åskådarnes beundran och vittnade om
behag, dem tiden hittills helt och hållet tycktes ha skonat. Hon
tände de båda stearinljusen och Öppnade högtidligt
kortlekarna med den eleganta pappersknifven. Slutligen kastade
hon en spanande blick kring samlingen; den stannade hos
Rolf. Det låg en nästan infernalisk glöd i strålarne från
dessa stora, bruna ögon, och i deras skimmer fick hela
an-sigtet ett återsken af ungdomlighet och skönhet. Man kunde
tydligen igenkänna modren till den tjusande Adalgisa.
»Ni önskar känna era kommande öden, min herre?»
började hon med en ton af högtidlighet, som föreföll något
the-atralisk.
»Ja, min ädla dame,» svarade Rolf med en ton af
likgiltighet, som var ämnad att tillintetgöra sierskans
impone-nerande hållning.
»Dessa herrar kunna vittna om min konst och om
kraften i mina kortlekar.»
»Vi vittna alla!» hviskade församlingen.
»Men Rolf stod der som förstenad, hans kinder
bleknade, hans läppar skälfde.
»livad går åt dig, Rolf?» frågade alla med deltagande.
»Ge mig bara ett glas vatten, jag qväfs, jag blir galen!»
Man skyndade ut efter vatten. Rolf slukade den
kylande drycken; han tycktes återfå sin sansning.
»Sibyllans under!» ropade man skrattande. Hon slog
den klentrogne med fasa och förskräckelse. Han bäfvar nu
för sina öden!»
Sved: 1858. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
