Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 7. Kring en dödsbädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följare och en våldsverkare, men mig är barmliertighet
vederfaren, ty jag hafver det gjort ovetandes, i otro.»
Den sjukes ansigte klarnade allt mer och mer, en
mor-gonrodnad, en skymt af nådens sol, af salighetens dag låg
utbredd Öfver det sköna bleka anletet.
»Seså, barn, tala då inte så mycket om döden och
domen,» afbröt brukspatronen med ängslan, »vi ska ännu
hoppas på Rolfs räddning; vi fly med honom till Amerika, vi
ha — tack vare Ingrids kloka hushållning — ännu pengar
nog, för att der kunna köpa oss en liten vrå, ett hörn af
paradiset, der vi i kärlek och frid kunna framlefva ännu
många år, för att försona hvad vi brutit.»
Men ett förnyadt anfall af sanslöshet hos Rolf tystade
brukspatronens tunga. När den sjuke åter uppslog ögonen,
bad han med matt stämma att få tala några ord allena med
Ingrid. Brukspatronen smög sig bort på tå, lilla Elin hade
somnat i fostermodrens knä.
»Jag vill icke lefva», hviskade Rolf, »jag vill känna
mina plågor mångdubblade, jag vill marteras till döden, för
att köpa mig hoppet om barmliertighet, jag vill kräla som
en mask fram till den Allsmäktiges thron och vid hans
fotter tigga om frälsning för min moder, som jag dödade midt
under bördan af hennes stora syndaskuld. Ack, jag ville
tvinga den arma till bön och jag förstummade i stället
hennes läppar. O, jag är en gräslig missdådare!»
Men Ingrid strök med sin lena hand kallsvetten från
hans panna, medan hennes läppar uttalade en sakta bön.
»Och Adalgisa! ITur skall det väl sluta med den
beklagansvärda?» suckade Rolf.
»Hon trifves bra hos pastorn vid Rödvalla, och hennes
fosterföräldrar inge mig de bästa förhoppningar om den
stackars flickan», hviskade Ingrid.
Men Rolf, som icke under sin ofta påfallande
sinnesförvirring tillförene uppfattat Ingrids berättelse om Adalgisa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
