Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Karl Kullberg, af Herman Bjurstén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl Kullberg.
Det var den 6 Nov. 1832. Sverige firade som en man
den tvåhundrade årsdagen af sin största sons död. Templen
öppnades, ljusen strålade, sången ljöd högtidligt i den dunkla
vinterqvällen och allt hvad vi egde ypperst af vältalighet
skyndade att nedlägga sina kransar vid cypresserna på den
store konungens graf.
Den rikt upplysta kungsalen i Kalmar slott var ända
till trängsel fylld af åhörare. Gymnasiiungdomen utförde sina
skönaste sånger, festen inleddes af en ädel veteran i vettets
sold, af biskopen öfver Kalmar stift, med några varma,
herrliga, fosterländska ord, till hvilka man lyssnade med
klappande hjertan. Vid ett tillfälle, sådant som detta, vika
småsinnets äflanden, de hemliga bestyren, hvardagslifvets prosa.
Afven de råaste, och i andligt hänseende torftigaste, kände
sig för ett ögonblick gripna af minnenas allmagt och stodo
vördnadsfulla vid ljudet af ett namn, hvars glans icke
seklerna mäktat försvaga.
Man väntade den egentliga minnestalarens uppträdande
och det var med oro och deltagande, som de församlade
åhö-rarne sågo en skön, smärt, knappast nittonårig yngling med
klappande hjerta, med nedsänkta blickar och en hög rodnad
på kinderna beträda talarestolen.
»Ah, det är biskopens son, det är Karl Kullberg,»
hvi-skade man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:14:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svea/1858/0119.html
