Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Kullberg, af Herman Bjurstén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blef tyst i salen, ty ynglingen med den höga hvita
pannan, de klara blixtrande ögonen upphöjde sin stämma,
i början darrande men småningom allt säkrare ju mer han
lifvades af sitt ämne.
Och till formen ren, till tanken högstämd, flöt versen
från hans läppar:
»Det gamla minnets tempelportar skrida
Högtidligt upp, vid helga sångers ljud,
Och gråa vålnader från fordomtida
Sig resa, skimrande, i vapenskrud.
Går Torstensson utur sin graf att strida?
Vill Horn än dyrka äran som sin brud?
Vill Banér tolka oss sitt ryktes anor,
Dem vinden sjunger mellan segerfanor?
Nej, minnets herrliga ur dunkla griften
Vid Gustaf Adolphs fest gå nu igen.
De lefva om i lirade bedrifteu,
På Liitzens dag slår brustna hjertat än.
Och hög. som segern ibland vapenskiften,
Som bragdens tjusningskraft hos riddaren,
Står känslan nu i skuggors bleka sinnen,
Likt Roma öfver grusbetäckta minnen.»
Man lyssnade, ty det var klang i dessa verser. Och
småningom öfvergående från den bundna till den obundna
formen, fortsatte den unge talaren sin framställning. Han
talade så, som ynglingen tänker och drömmer, innan ännu
hans lågande själ blifvit vidrörd af tviflets, egoismens,
pas-aionernas gift. Han talade med det unga hjertat, stormande
sf den fosterlandskärlek, som aldrig kunde utplånas ur haus
själ, om också lifvets bittra erfarenheter eller den moderna
filosophien — kosmopolithmens philosophie — sedan
stundom förmått att grumla densamma. Han gaf i detta
ögonblick ett uttryck åt den oförställda vördnad för det stora,
det heliga, som klappar i den oförderfvade ungdomens barm.
Och man lyssnade med stigande intresse, ty talet flöt i ett
språk, värdigt det höga ämnet. Det var barnets oskuld, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
