Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Kullberg, af Herman Bjurstén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturligt. Det fordras djupa historiska studier, länge
fortsatta, för att lyckas teckna ett aflägset historiskt tidehvarf
med dess vexlande passioner, dess framstående karakterer.
Detta blef aldrig heller Karl Kullbergs egentliga uppgift.
Hans blick röjde en större skärpa i psykologiskt hänseende,
då den riktades på samtiden och de honom omgifvande
föremålen. Derom vittna hans skizzer, teckningar, berättelser
och utkast, hvilka förråda den linaste observationsförmåga,
parad med en stil, som i ton och elegans ansluter sig till
den fordna gustavianska.
Såsom dramatisk författare — en bana hvilken Karl
Kullberg sedermera sökte beträda — var han icke lycklig.
Hans komedi »Svartsjuka botad genom inqvartering» hade
dock någon framgång, men hans stora, på kongl. teatern
uppförda sorgespel, Svens/carne i Neapel, tillintetgjordes af
den stockholmska kritiken, och det i trots af sina mänga
obestridliga förtjenster. Må det tillåtas oss att här erinra
om detta skådespels och dess författares öde vid detta
tillfälle.
Karl Kullberg hade nyss bosatt sig i hufvudstaden.
Ung, behaglig, med ett öfverlägset hufvud, upptagen i de
förnämsta kretsar och gerna sedd inom la haute volées
salonger, ännu nästan ett barn uppmuntrad med ovanligt
bifall såsom författare, stolt öfver sin framgång och
kanhända på denna tid något förnäm i sin hållning mot
huf-vudstadens liberala tiduingsskrifvare — hvad var naturligare
än att många afundsmän, många fiender skulle uppresa sig
mot hans gryende lycka. Dertill kom att han på denna tid
med ungdomlig svaghet omfattade hofvets och aristokratiens
sak, njutande i rikt mått af förnäma relationer och
tryggande i någon mån äfven sin litterära existens på deras
flyg-sandsfält. Af alla dessa skäl var den litterata
kammarjun-karen just ingen grala persona bland pressens koryféer.
Han sökte icke heller deras ynnest, och deras vrede drab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
