Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Kullberg, af Herman Bjurstén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med verklig fransysk »abandon», vår svenska hufvudstad,
dess förnämsta offentliga personligheter, dess journaler,
teatrar, dess lynnen och egenheter. Man undrade — och m:r
Eouel och hans arbete blefvo föremål för en liflig
tidnings-polemik. Hvem var han? hvem hade sett honom? Ingen
visste det.
Några år förut hade den berömde följetonisten Jules
Janin i Frankrikes hufvudstad utgifvit ett arbete, kalladt En
vinter i Paris, öfversatt, enligt en uppgift i förordet, »från
en mycket noggrann och mycket sanningsälskande berättelse,
som kommit öfversättaren tillhanda från Coopers och
Washington Irvings land.» Från Nordamerika skulle således denna
bok förskrifva sig, som med så mycken skärpa, så mycken
ironi gisslar de parisiska dårskaperna, så lifligt målar
deputerade kammarens, teatrarnes, journalernes, advokatbänkarnes
och sjelfva kyrkornas mest ryktbara personligheter. Men
parisarne läto icke mystifiera sig. De insågo genast att
ingalunda »någon af de blonda, kalla, stela sönerna från den
stora republiken af anglosachsiskt ursprung» kunde vara
författare till denna passionerade, lifliga, hänförande teckning,
der entusiasmen lågade, qvickheten gnistrade, ironien spelade
i hvarje rad. De funno mer än väl, att denna »Vinter i
Paris» icke blifvit skildrad af en nordamerikanare, utan af
eh parisare.
Jules Janin förmådde sålunda icke låna åt sin stil den
lugna hållning, den förståndiga beräkning, den stundom
tröttande vidlyftighet, som utmärker de amerikanska
skriftstäl-larne. Detta borde dock ha varit hans uppgift, i fall han
önskat blifva trodd, Parisarne smålogo och de hårdt
medfarna namnens egare visste nog hvem de skulle söka med
sin vrede, visste nog att Atlanten ingalunda låg emellan
dem och den författare, som så skoningslöst blottat deras
svagheter»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
