Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Kullberg, af Herman Bjurstén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vära artister, litteratörer och statsmän kunde
omöjligen föreställa sig annat än att m:r Fr. Rouel
verkligen vore den, för hvilken han utgifvit sig. Så ända till
illusion liade han bibehållit den fransyska andan i sin bok.
Man ser här en ung turist med föga djup, men rik
intelligens, ett ypperligt hufvud, en fin observationsförmåga, en
fransysk frivolitet, en beundransvärd elegans i stil och
framställning, — med ett ord: allt livad man är van att finna
hos dessa franska turister, som genomströfva kontinenten,
för att bese allt, smaka på allt och slutligen beskrifva allt,
både det de sett och icke sett. Emellertid innehöll boken
en mängd träffande anmärkningar öfver svenska förhållanden,
en intressant jemförelse mellan Frankrikes och våra seder
och bruk, en liflig framställning af nationallynnen och
natio-nallyten. Stundom misstager sig den föregifne författaren,
och dtn föregifne öfversättaren gör sig då mödan att
korrigera honom i vidfogade noter. Det hela erbjuder en treflig
och angenäm läsning. Först ett par år sednare kom man
under fund med mystifikationen. Det var ingen fransman,
det var Karl Kullberg, som roat sig och sina landsmän med
nedskrifvandet af dessa »Minnen»-
Samma år — 18 47 — lemnade äfven hans 11Stycken,
pä Vevs” pressen. Det är en diktkrans, ej utan förtjenst
ehuru visserligen kritiken deremot kan hafva mycket att
anmärka. »Men ett arbete, ett konstverk är ju till för sina
förtjenster, icke för sina fel», heter det. Sannt, men
väl-förståendes om förtjensterna äro betydligt öfvervägande och
med i alla fall af kritiken bibehållen rättighet att välvilligt,
men utan konsiderationer påpeka felen. Oaktadt sin lifliga
fantasi synes dock Kullbergs snille mindre egnadt åt det
lyriska gebitet. Hans poesi är ofta nog ojemn och
knagglig, ehuru det visserligen icke kan nekas att emellanåt
ganska sköna ställen möta oss. Det minst lyckade synes oss
vara det af svenska akademien belönta poemet Leopold.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
