- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1858 /
193

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid grod-dammen, af förf. till ”Sjöjungfruns Sagor”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fingrar och tre tår på hvarje fot. En utmärkt färdighet
egde hon i att fånga flugor, ty sin tunga, som är lång,
smal och böjlig, kunde hon lägga dubbel i munnen och
uträcka med största hastighet. När hon då inom håll fick syn
på en flugstackare — vipps! tungan ut och kräket med in
genom halsen.

Om grodans härkomst vore en hel hop att berätta. Hon
var född vid stranden af en insjö. En samlare af naturalier
hade tidigt om våren funnit henne ännu outvecklad i en
råmknippa. Denna hade han tagit hem med sig, lagt i en
burk, fylld med vatten, samt sedan ställt burken i fönstret,
tills alla de små, i början hvita råmkornen svartnade och
slutligen upplöstes och blefvo många hundrade simmande
lif. På den tiden hade hon gälar och stjert som en fisk.
Vid mognare ålder fick hon lungor och gestaltade sig
annorlunda. Bildningen kan således märkvärdigt förändra
äfven en groda.

Huru hon kommit ur naturforskarens burk, måste
lem-nas osagdt; det vissa är att hon nu, en vacker sol- och
sommardag, satt och dasade sig i gröngräset vid
förutbe-skrifne skogsdamm.

Gent emot henne ringlade en orm kring en väldig
svamp, i skuggan af några bredbladiga kärrblomster. Han
ämnade sannolikt fiska här i dammen, ty hvar skulle en orm
fiska om ej i grumligt vatten? . . Redan hade grodan
ådragit sig hans uppmärksamhet och den glimmande
tjusningskraften i hans blickar trängde snart ända till grodans hjerta,
hvilket lätt antändes, genomglödgad som hon var af
sol-strålarne.

»Kom hit!» hväste ormen. »Jag har det så förträffligt.
På svampen hvimlar af flugor och kärrblomstren kunna
intyga redbarheten af min karakter.»

»Koax!» svarade grodan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:14:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1858/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free