Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid grod-dammen, af förf. till ”Sjöjungfruns Sagor”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Godt, du lofvar korama straxt . . .» återtog ormen. —
»Hvad man lofvar, bör man hålla. Så kora då!»
Den enfaldiga tåssan lät verkligen narra sig att tro,
det hon genom sitt »koax» gifvit ett förhastadt löfte att
komma straxt. Hon tvekade likväl . . .
»Fy», hväste ormen, »löftesbryterka!» — Derpå visade
han sig kall.
Då blef grodan ifrån sig. Hon hoppade i vattnet. —
»Plomp!» sade det efter henne, och hon skyndade sig
simmande till ormens läger. Men när hon hunnit detta så
nära, att ormen öppnade sitt gap, för att uppsluka henne,
räddades hon oförmodadt.
En vandringsman hade slagit sig ned på en stubbe vid
sjelfva dammen och anställt sina betraktelser öfver ormen
och grodan. Just i lagom tid trädde han med sin käpp
emellan. Han dödade ormen, i hvars giftiga käftar grodan
i annat fall icke skulle sluppit undan med lifvet.
Reflexionerna göra sig väl sjelfva; men
vandringsmannen gjorde dem ändå.
»Mången», föllo sig hans ord till grodan, »mången,
hvilken i barndomen varit qvick som en fisk, blir i framtiden
dum som en padda. Låt varna dig af denna din underbara
räddning! Icke kan du påräkna, att en vandringsman
alltid skall stå tillreds och frälsa dig, då du tjusats af någon
orm. I allmänhet, under inflytelsen af hvilken tjusning som
helst, gif dig åtminstone icke ut på djupet, när du
ingenting annat är än en tåssa!»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
