Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Starke Per. Bysägen från Upland, antecknad af Nepomuk (med 3:ne illustrationer af W. Wallander)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är omöjligt,» svarade Per högtidligt, »jag tager
Gud till vittne att jag är oskyldig.»
»Yet hut, rackare, du har icke instämt Gud till
ha–radsrfitten!» skrek fogden.
»Tyst, fogde!» röt häradshöfdingen, »han pliktar för
oquädinsord,, anteckna det, notarie!»
Pers ord hade emellertid gjort intryck på åhörarne, de
bättre bland dem trodde honom oskyldig, då plötsligen
drängen Håkan började att röra på sig; han hade förut stått
undangömd i ett hörn, helt skamsen; det goda i hans själ
fick öfverhanden vid Pers lugna åberopande af Gud, han
ångrade sin falska förtegenhet och trängde sig fram.
»Hvad vill du?» frågade häradshöfdingen.
»Jag vill vittna!» svarade Håkan, och bugade sig. Han
fick genast gå eden, och derpå berättade han huru allt gått
till, hvarigenom Pers oskuld kom i dagen.’
Per frikändes till allas belåtenhet, utom till fogdens,
som fick betala rättegångskostnaderna, och plikta för
oquä-dinsordet. Det upplystes sedan att fogden tappat sin klocka
i gräset, då Per kastat honom i ån, och att Nils, som varit
närvarande, sett klockan och tagit henne.
När Per kom hem med Håkan sade Lena helt tryggt:
»Det var det jag sade, Per kan icke vara oärlig.»
Per förlät villigt Håkans tilltag af tacksamhet för hans
upprikriga vittnesmål.
Håkan gick i flera dagar och sörjde öfver’ sitt
uppförande, och blygdes att visa sig för Lena och Per..
Per syntes tankfull, läste ömsom i sin sagobok, och
ömsom i sin bibel, men yttrade aldrig ett enda hårdt ord
till Håkan för det onda denne gjort honom.
En morgon kom Lena in till rusthållaren, der Håkan
tjente, och frågade om de visste ’hvart Per tagit vägen.
Ingen hade sett till honom; Lena brättade att han varit
borta två dygn, utan att låta höra af sig. Hon trodde icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
