Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Starke Per. Bysägen från Upland, antecknad af Nepomuk (med 3:ne illustrationer af W. Wallander)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han gått till staden, ty hans helgdagskläder, penningar
och ur voro quar i hans gömmor; han hade således gått ut
i sina sämsta kläder, och kunde icke vara långt borta; hou
fruktade att något ondt träffat honom.
«Kanske han fått slag och dött i skogen!»
De gingo hela dagen och letade honom fåfängt. Intet
spår märktes efter honom.
Håka.n och Lena gingo ut i socknen, för att söka
upplysningar om , Per. Ingen hade sett honom, hau hade
försvunnit, som om han flugit’bort genom lufteu.
När spiltan är tom, då saknas hästen. Alla Pers
af-undsmän tego, och hans vännor berömde honom högt.
Somliga trodde att han gjort af med sig sjelf, i harm öfver
skammen att hafva stått inför domstolen anklagad som tjuf,
andra menade att han blott gått bort för en tid, och skulle
komma tillbaka. Lena, som kände honom bäst, insåg att
han med sim fasta tro på evigt lif icke hade kunnat förspilla
det med sjelfmord; hou förstod ock att han ej heller skulle
komma igen, åtminstone på lång tid, ty han hade säkert
öf-vergifvit dem, för att lemna rum på hemmanet, att hon
skulle få gifta sig med Håkan. De fingo veta att Per före
sitt försvinnande en .dag varit på Wik och afsagt sig
hem-mansbruket till förmän för Håkan.
Ett helt år gick undan, utan att de fingo höra något
om den försvunne, .käre brodern; väl fick Håkan mottaga
hemmanet, men Lena sörjde ännu så djupt öfver Per, att
hon icke hade lust att giftå sig. Den nedrige Nils rymde
från orten samma dag, som Per stod inför domstolen, och
ingen hörde sedan talas om honom. Sigrid förblef ogift.
Hon sade: »Jag får nog Per, om ej förr, hos G\id.»
En söndagsquäll satt Lena och läste i den bibel, som
Per lemnat efter sig. Denna bok var henne dubbelt kärare
än förut, och helst »grunnade» hon på de märkvärdiga orden
i apostlagerningarne: »Det är saligare att gifva, än att taga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
