- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1859 /
76

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Starke Per. Bysägen från Upland, antecknad af Nepomuk (med 3:ne illustrationer af W. Wallander)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon ångrade sig bittert att icke hon gått till
Stockholm, for att söka sig tjenst och lemna rura på hemmanet
åt Per.

Under det hon tänkte på detta inträdde en karl, som
hon icke kände igen i början. Det var ännu vinter och han
var klädd i en besynnerlig grå kapprock. Hans skägg och
hår var yfvigt och vildt.

»Guds fred!» sade han, och stannade vid dörren, med ,
hatten i sin hand. »Ni känner icke igen mig kära Lena!»

»Guds fre! nu känner jag er på rösten; välkommen
hem från kriget, Jan Ersson, Pers goda vän!»

Jan Ersson hade gått ut i finska kriget, blifvit fången
förd till Ryssland, och lösgifven. Liksom sina trasiga fångna
kamrater bade han fått en dugtig rysk kapprock, den enda
lönen för mödorna i kriget, men han var både nöjd och
stolt öfver kapprocken.

»Jag har helsningar från Per!» sade han. >

Lena såg upp, hennes bliek klarnade, men hon sade
intet, utan vände om ett blad i bibeln, och väntade tåligt
på hvad Jan hade att anföra.

. Jan tog af sig kapprocken, strök luggen ur pannan,
satte sig på en kista, och såg med en .stadig blick på Lena.

Ändteligen sade han: »Jag har helsning från Per!»

»Huru mår han?»

»Han mår mycket väl!»

»Kommer han icke hem snart?»

»Han är hemma der, bvarifrån ingen flyttar!»

Lena knäppte’ ihop sina händer, tårar lyste i hennes
ögon, och hon sade: »Gud fröjde hans själ! ack, att jag

vore med honom!»

Derpå sänkte hon sitt hufvud, och talade icke på en’
timma. Jan Ersson satt tåligt och väntade; först när
hennes far, Håkan och Sigrid inträdde sedhare på qvällen
lossnade hans tunga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:14:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1859/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free