Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett oliveblad till de Unge, af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det- är för att ge Er en ledning jag skrifver detta brei.
Sen, som öron hafver, han höre!
l:o. Om en herre framstår alldeles slätslipad och utan
något tecken till karaktérspregel, så är han verkligen utan
karaktér. Han spelar då ingen annan än sin egen
jämmerliga roll. Om ni gifter Er med en dylik, så får ni en
stackare utan ord och afsked — han kan ej stödja Er, utan i
stället fån J släpa hela lasset —’ han går dit ögonblicket
för honom och har alldeles förskräckligt godt om »vänner,»
hvilka turvis leda honom. — För öfrigt är han en
beskedlig karl, med ett beständigt småleende på läpparna, som
blir tråkigt på längden; men han blir ett rytande lejon, en
hustyrann, om vännen inbillat honom, att man tror, att han
»står under toffel». För att afplana denna mycket naturliga
misstanke, blir han aldeles orimlig och anser sig vara skyldig
att vid alla tillfällen visa — att han äv> »herre i sitt hus».
Båkar han till på köpet att vara litet dum, så är han desto
oåtkomligare för skäl, svär och rasar.
En sådan Herre bör få en korg af alla flickar, som
sjelfva ega karaktér och intelligens. — Skulle någon känna
på sig någonting hjertans enfaldigt och karaktérslöst, så gerna
för mig. Kaka söker maka.
2:o. Om en hygglig karl, då han slår sina lofvar, är
mycket ijeskig af sig — beständigt fnaskar och trippar
omkring er person, springer som en vindthund efter en tappad
näsduk, blickar med medlidsamma kalkonögon mot himlen,
om den mulnar — emedan åskan kunde komma, en kall
vindpust, som kunde förkyla Er sylfidiska varelse; — om
han sedan oupphörligen är tillreds med kappan, schalen,
guttapercha-galoscherna, letar efter ert parasoll eller er lilla
nyckelknippa, beklagar er, då ni nyser, fruktar, att ni illa
förkylt Er, då en ’frisk vind blåst , friska rosor på Edra
kinder; — står han dessutom väl hos alla Edra tanter, läser han
högt för den ena ur en predikosamling, för den andra ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
