Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett oliveblad till de Unge, af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en roman, och lär han den tredje sättet att ta ut fläckar
pä sidentyg eller att göra åkerbärssylt af lingonsaft och
hallon eller, med ett ord, lägger näsan i blöt i allting samt är
conservatif politicus ihop med en husets vän, en gammal
hedervärd prost, och är ytterst liberal, då han är tillsammans
med Er morbror, aom jag ponerar är grosshandlare i nästa
stad — s& är karlen en fjesk — eller också ställer han sig
som en fjesk .1 förra fallet bör han genast ha en korg.
Naturliga fjeskar äro de tröttsammaste menniskor under solen;
— så länge han är i osäkerhet eller fastman, utgör Ni
huf-vttdföremålet för hans fjesk, — sedan han blifvit vand vid
Er, kastar han sig på annat. Han plågar er oafl&tligen med
småsaker, han ingår i alla möjliga detaljer, han ordinerar
maten, tillser dukningen, är med, då symamsellen märker Er
nya klänning — det blir han, som alltid hittar bitarna efter
en sönderslagen kaffekopp, och Ni, som aldrig nog ser efter
edert folk — Ni saknar uppmärksamhet, Ni saknar flit, Ni
saknar lust till allt, Ni tvcker,’ att soppan är bra, då han
finner den’ afskyvärd, Ni draperar ej Edra gardiner så, som
han såg dem draperade hos grefvinnan, der1 han och Ni
voro på supé i förrgårs — han hade ögonen med sig —
hvar hade Ni Edra? Kanske på Löjnant N. von H.l — det
är en grann karl — Ni förstår ej solida egenskaper, Ni. —
Fjeskar äro alltid äfvenledes plågade af svartsjuka. Det är
honom omöjligt att tänka sig ett hjerta, mindre fjeskande
än hans eget.
Det är en naturlig fjesk — tro mig, en korg tar icke
lifvet af honom. Fjorton dagar derefter ser ni honom i
samma arbete för en annan — han hämnas då på Er, hans
blickar förråda en stolthet — en förkrossande stolthet. —
Han trippar der och ordentligen tackar Gud, som räddat,
honom, som öppnat hans ögon.
Förställer han sig — och kloka karlar göra ibland den
dumheten, — så ligger orsaken deri, att han tycker om Er,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
