Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohus och Carlsten, af Ax. Em. Holmberg (med 2:ne illustr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hildsholmen utanför det gamla Konängahella. Deu
landsflyktige Gref Jacob af Halland, hvilken var Invecklad i
mordet pä Danska konungen Erik Glipping, som år 1286
mördades i Finderups lada på Jutland med 56 dolkstygn, hade,
jemte de flesta öfriga fredlöse, tagit sin tiljflykt till Norska
konungen, och af honom erhållit åtskilliga förläuingar, samt
således fått anledning att betrakta sig såsom hans man.
Han gaf rådet att å Bagaholmen uppföra en befästning, för
att derigenom betvinga Ragnhildsholmen, som en längre tid
varit förgäfvea belägrad, och snart reste ’sig derptfides en af
trä och jord hopfogad borg, som redan i sin början väckte
Svenskarnes förbittring;
»Then thertill rådde att byggja thet opp
Lön taker han i helvetis pott»
utbrister rimkrönike-författaren vid berättelsen om Bohus’
anläggning, och han kunde kanske haft något skäl till denna
utgjutelse. Intet af Nordens fästen har kostat så mycket
blod, som Bohus, och detta dertill utan nytta spildt, enär
denna borg ännu aldrig blef svärdtagen, ehuru stundom så
behandlad, att knappt sten låg på sten. En allegorisk
sägen härom har bibehållit sig i nejden, och är foröfrigt
upptecknad uti en fornhandling från 1690-talet. Då borgens
anläggning var beslutad, rådde en å holmen förstucken
dråpare, en gråhårig gubbe, konung Hakon att binda en sten
vid svansen af en hund, och börja anläggningen af fästet,
der denne stadnade med sitt lass. Så skall ock hafva skett.
Idéen af trohet och mod nttala sig i denna tradition, och
svårligen uppletas i Nord och Söder någon borg, der dessa
dygder gjort sig mera gällande ’än på det frejdstora Bohus.
Med vördnad böjer ock vandraren sitt hufvud för dessa
ärevördiga murlemningar och känner sig stolt af att tillhöra
en stam, som under kampens hetta stått orubbligare än de
granitmurar, hvilka varit ernade till dess skydd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
