Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohus och Carlsten, af Ax. Em. Holmberg (med 2:ne illustr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gref Jacob af Halland blef den förste af Bohus’
höf-dingar, och räknade sedan inalles 55 efterträdare, hvaraf
35 under Norsk-Danska tiden. Deribland äro många
ryktbara män, och vid ingen af dem låder någon fläck af
feghet eller förräderi.
Grunddragen af borgens historia äro i korthet följande:
Bohus blef kort efter sin anläggning säte för de Norrska
herredagarne. Den första synes hafva blifvit hållen här
1333, då Magnus Smek af de hitsamlade ädlingarna
förklarades myndig att tillträda Norrska riksstyrelsen. Elfva år
derefter hyllades på samma ställe hans unga son Hakon till
medregent. Året förut hade emedlertid borgen, jemte dess
underliggande län, Bohus-län, innefattande södra delen af
nuvarande provins med samma namn, med undantag af ön
Oroust, blifvit, såsom lifgeding, öfverlemnad till Magni’
gemål, den bekanta drottning Blanca, och svuro då Norriges
biskopar och riddare att sin »kära fru Blanca styrka, trösta
»och hjelpa med råd och dåd, hvar efter all sin magt, emot
»alla dem, som henne vilja föra träta uppå, tränga eller
»med våld utskjuta». Dessa försäkringar oaktadt, synes
dock som drottningens rätt blifvit föga respekterad, enär
ett par år före hennes död Bohus’ slott och län
pantför-skrefs till Hansestäderna för ett Bf dessa till konung
Magnus lemnadt penninglån. År 1368 var det likväl i Norsk
ägo, och de förbittrade hanseaterne, i förbund med
sven-skarne, brände då i förtreten alla utom desä mur belägna
hus. Borgen sjelf stod dock oåtkomlig.
Tjugu år derefter satt konung Hakons enka, drottning
Margaretha, på Bohus och spelte schack med en af sina
riddare, då några fullmägtige från det svenska ridderskapet
inträdde och, under erbjudan af Sveriges krona, begärde
hjelp af härsmagt till konung Albrechts fördrifvande. Länge
hade Margaretha väntat detta ögönblick, och der fanns
följaktligen ingen tvekan vid beviljandet. Året derpå, 1389,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
