- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1861 /
41

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laga skifte. Bysägen från Upland af Nepomuk (med 2:ne illustr.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Reversernas utgifvare betala nog, om de äro
hederligt folk; de tiotusen äro sedan en småsak.”

”Och så är jag husvill; ingen vill emottaga mig
under sitt tak,” suckade gubben slagen för första gången i
sin lifstid; ”ty mig hata alla menniskor.”

”Parbror med Anna och allt folket och kreaturen
skola få rum hos mig; jag har byggt rymligt nog, och
har ännu icke alla bos fulla.”

Gubben följde tigande Halvar till den nybyggda
gården, hvilken han förut betraktat på afstånd med harm och
afundsjuka, men nn såg han honom på närmare håll med
glädje och belåtenhet, emedan han der fick en fristad för
tillfället.

Som han sade sig vara trött och nedslagen förde
Halvar honom upp på en vindskammare, der han fick
hvila och besinna sig öfver sitt hjertas tillstånd efter det
sista stora slaget af den allsmäktiges hand.

Anna följde sedan Halvar in i hans trefiiga
boningsrum och öfverraskades häftigt, då hon genast vid sitt
inträde inom dörren fick se notarien Herman Hermansson
sitta vid fönstret. Just samma dag skulle det lysas tredje
gången för honom och henne i kyrkan. Han satt nn i
så förtroligt samtal med Elfrida, att han märkte hvarken
Halvars eller Annas ankomst, och dock blef icke Anna
det minsta förtömad på honom, utan gick fram och slog
ett lätt slag på hans axel, och sade leende:

Nu har jag fått laga skäl att förbjuda tredje
lysningen, då du redan är din lagliga fästmö otrogen!”

”Ack, så trefiigt att du kom!” skrek Herman, ”jag
är den lyckligaste menniska under solen, flickorna fria
sjelfva till mig, och nu har jag tvenne fästmör; om mitt
hjerta icke V<jre inteknadt långt öfver sitt värde allt ifrån
Svea. 1861. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:14:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1861/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free