Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kungliga brudgåfvan. Berättelse af Marie Sophie Schwartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förr alltid brukade spela för dem vid midsommarsdansema.
Det var tvenne år sedan Gunnar lemnat hembygden och
begifvit sig till Carlskrona för att gå till sjös. Sedan
dess hade man sig ingenting bekant om honom.
Nu hördes plötsligt i den stilla sommaraftonen, ifrån
skogen, en klar och klangfull röst, som sjöng:
”Till fremmaode strand,
Till obekant land
Jag ville dig följa
Du flyende bölja” etc.
Elsa spratt till och blef het om kinden. Hon lyssnade.
Sången kom allt närmare och närmare, slutligen
hördes raska steg. Hon vände på hufvudet. Upp till
gården kom en ung karl med blankhatt på hufvudet, hvita
pantalonger och sjömansjacka. När han fick Elsa i sigte,
påskyndade han sina steg och utropade gladt:
”Allrakä-raste Elsa, är det verkligen du, hvilken smäcker och fager
skuta har det ej blifvit af dig!”
Elsa hade sprungit upp, kastat ifrån sig kransarna
och räckte sjömannen båda händerna, sägande med ett
solvarmt leende: ”Kors i Guds namn, är det du, Gunnar!
Välkommen hem igen, du käre, käre Gunnar!” Hon
skakade hans händer, och såg helt lycklig ut.
”Nå Elsa, jag får väl en välkomstkyss, nu såsom
förr, då jag hjelpte dig att valla din fars hjord?” Utan
att afvakta tillåtelsen, tog Gunnar hvad han begärde.
Derefter slogo de sig ned i gräset.
”Så länge du varit borta,” sade Elsa.
”Jo-jf-men, du, jag har också seglat verlden
omkring, ska’ du tro.”
”Du sade likväl alltid, att du skulle komma hem och
gpela på våra midsommarsdanser.”
”Det är sannt; men jag sade äfven, att jag inte skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
