- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1861 /
60

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kungliga brudgåfvan. Berättelse af Marie Sophie Schwartz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tända stäfven mot hemmet förr, än jag dit knnde medföra
en liten last af besparingar åt far, — nyss så har jag varit
hemma och lemnat honom det lilla jag kunnat skrapa ihop,
och derefter styrde jag kurs hit; nu skall jag spela for
er och roa mig ett par veckor; men sedan seglar jag af
till Carlskrona och ut med min kapten.”

Så der pratade Gunnar och Elsa. Hon berättade
honom allt, som passerat i byn, och han allt märkvärdigt
han sett. Slutligen tog Gunnar fram en vacker silkesduk,
som han medhaft utifrån åt Elsa.

Midsommaren med dansar och lekar kom. Elsa var
glad och svängde tappert om efter Gunnars viol. Det var
en lust och fröjd för de unga.

Den glada spelmannen, som hade så mycket att
förtälja om allt hvad han sett i fremmande länder, var byns
favorit, men synnerligast Elsas. Det blef derföre en svår
stund, då hon nödgades säga honom farväl; men Gunnar
måste bort igen, och afskedstimman slog slutligen.

En morgon i början af Juli tog Gunnar renseln på
ryggen, och sedan han räckt sin gamla far handen till
af-sked, lemnade han åter fädernestugan. Vid slutet af
skogsvägen mötte han Elsa. Hon hade smugit sig undan mors
vaksamma öga, för att följa honom ett stycke.

”Jag undrar just, om du skall tänka något på mig, när
jag är borta,” sade Gunnar och blickade på den vackra flickan.

”Jo, jo men, ska’ jag så. Det blir så tomt; men du
kommer väl snart åter.”

”Gud vet!” Gunnar satte sig på dikeskanten eeh
lutade hufvudet i händerna.

”Du har ju lofvat att vara här nästa midsommar.”
”Det har jag visst; men det kan ju gå till botten
med mig. Hvad skulle du då säga, Elsa?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:14:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1861/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free