Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kungliga brudgåfvan. Berättelse af Marie Sophie Schwartz - Skrif Vers! Poem af Wilhelmina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar lefde som en galant skeppare. Han kallades
allmänt i byn den kungliga brudgåfvan; och Elsa tackade
i sina böner Gud och konungen för sin lycka.
Rätt vackra och artiga fyrkar med det. .
När Pega8Qs vildt genom rymderna skenar,
Man plockar ja mynt i hans vingade fjät.
Det stoppar man glad i sin ficka och ler
Och ropar: Spring, Grålle, och skaffa mig mer!*>
— Ja, så kan du tala, prosaiska broder,
Som ej vet hvad Sången har heligt och skönt.
Du ärfde ja gald efter fader och moder,
Och verlden din möda har rikligen lönt.
Men jag hör till slagten af Diktaren, som
För sent till den jordiska delningen kom.
»Så arbeta då; låt din versåder ilöda!
Vi ega i staden förläggare nog,
Som väl kanna löna rimsmidarens möda,
Fast publioam klagar — och detta med fog.
Ty nog finnas böcker, men... Herre min Gud,
Hvad drafvel man ger oss i utpyntad skrud!»
— Ja, väl är det lätt till att läsa och klandrar
Och medgifvas bör, att man dertill har rätt;
Men sjelf på de törniga stigarna vandra,
Det, bror lilla, är icke alltid så lätt.
Du anar ej, du, hvilka stötar man får,
När at ikring sta’n med sitt opus man går.
På tankarnas guldmoln vi flyga till nejder,
Ej stakade at af det kalla förnnft,
Der högt öfver jordlifvets dimmor och fejder
Vi andas en renare, friare lnft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
